World Animal Protection anser att djurparker i första hand ska fokusera på hotade djurarter som ingår i europeiska eller globala bevarandeprojekt och är arter som behöver avel i djurpark (ex situ-bevarande) och där det också är fullt möjligt att ha hög djurvälfärd. Djurarter som passar i vår nordliga miljö bör prioriteras. Oavsett om djuret är vildfångat eller fött i en djurpark och därmed ”socialiserat” är vilda djur inte tama och anpassade till en konstgjord miljö. Därmed kommer djurparkslivet för vilda djur alltid att innebära någon form av begränsning och kan också påverka deras välfärd negativt.

Målet med bevarandeprojekten bör vara att djuren återförs till det vilda inom en överskådlig tid. Ytterligare djur ska inte tas ifrån det vilda och placeras på djurpark. Enbart i extrema undantagsfall kan det vara acceptabelt att ta in ett vilt djur till djurparker och vilda djur ska inte hållas i djurpark enbart i kommersiella syften.  

Vilda djur förtjänar vilda liv.

World Animal Protection vill att Svenska Djurparksföreningen:

- Tar fram en offentlig policy om, och håller en transparent kommunikation kring, avlivning av unga, friska djur. Djur är viktiga, varje individ, och har rätt till goda liv. Därför vill vi att Svenska Djurparksföreningen har som standard att i mesta möjliga mån låta djurindivider leva fullgoda liv. Alla djur måste inte ingå i avel eller bidra rent genetiskt. Men alla djur en djurpark sätter till världen bör få chansen till ett helt liv.

- Samlar och synliggör den forskning och bevarande (i det vilda och på djurparker) som görs. Små djurparker har sannolikt inte lika mycket resurser som stora djurparker. Då kan det vara intressant för föreningen att se över möjligheter till någon form av forskningsverksamhet inom djurparksföreningen som kan komma samtliga djurparker till godo, i synnerhet om det kan utveckla deras djurhållning i positiv riktning.  

- I allt större utsträckning främjar en utveckling mot att alla djurparker håller hotade arter som har behov av ex situ-bevarande (stora som små) i sin verksamhet. Djurarter som är svårare att ge tillräcklig välfärd (exempelvis delfiner, människoapor, elefanter), kan behöva fasas ut till förmån för djurarter som har stort eller större bevarandebehov och dessutom kan trivas i djurparksmiljön och i klimatet. Här ser vi gärna att föreningen tar fram en långsiktig plan (om en sådan inte redan finns).

- Årligen presenterar den samlade utbildningsverksamhet som medlemsparker bedriver och ställer krav på sådan verksamhet om det inte redan bedrivs inom en medlemspark.

- Presenterar tydliga riktlinjer för god djurhållning, som innebär att djurindivider kan få leva så nära en naturlig tillvaro som möjligt i fråga om exempelvis gruppkomposition, berikning av tillvaron, inredningen i anläggningar med mera.

Majoriteten av de djur som idag lever på någon av de svenska djurparkerna kommer att tillbringa hela livet i samma eller annan djurpark. Därmed blir det särskilt viktigt att djuren kan trivas i vårt klimat eller att de kan få stora, artanpassade året runt-anläggningar som håller hög kvalitet och är utformade efter djurets behov. Välmående djurindivider är en förutsättning för välfungerande bevarandeprojekt.

World Animal Protection vill därför att:

- Djurparker som håller sig med vita tigrar, som inte heller ingår i ett bevarandeprogram, upphör med avel och låter tigrarna leva färdigt sina liv. Därefter ska djurparken antingen ge en annan befintlig djurparksart en större bostadsyta, eller hålla amurtiger inom EEP-projektet. Vita tigrar är en färgvariant och ingen egen underart. De är ofta både inavlade och “korsade” med olika underarter och det finns alltså inga bevarandeskäl över huvud taget i att hålla vita tigrar.  

- De djurarter som tillbringar en betydande del av sin tid, hela dygnet eller till och med flera år, i inomhusanläggningar, får (om det inte redan har skett) en omfattande renovering för att ges tillräcklig yta, miljöberikning eller andra viktiga inslag som just den arten behöver.  

- De djurparker som erbjuder närkontakt med (klappa eller fotograferas med) vilda djur upphör med sådan verksamhet. Det är inte helt tryggt eller säkert för vare sig djur eller människor, vuxna som barn, och kan dessutom bidra till en skadlig efterfrågan på närkontakt med fler och andra djurarter även under utlandsresor – exempelvis till länder med bristfälliga djurskyddslagar eller djurhantering, eller där djur skoningslöst hämtas från det vilda för att klappas på av främmande människor.

- Att de djurparker som använder djur i föreställningar upphör med detta. Föreställningar med vilda djur går inte att förena med modernas djurparkers uppdrag eller naturvårdsbudskap. Ur ett djurvälfärdsperspektiv är shower tvivelaktiga i synnerhet om de innebär onaturliga rörelser för djuret, störande ljud eller risk för skador eller närkontakt med besökare. Att däremot visa upp hur man kan aktivera djurparksdjur mentalt och fysiskt, det vill säga visa miljöberikningar, och samtidigt lära ut om djurets artspecifika beteenden, egenskaper eller behov av bevarandeinsatser – är förenligt med moderna djurparkers uppdrag och ett viktigt kommunikationsarbete.  

- Att djurparker alltid utformar visningsanläggningar efter djurets behov. Besökarens önskan om att alltid kunna se alla djur får aldrig någonsin gå före djurets rätt till en för arten anpassad anläggning.  

En djurparksanläggning ska i så hög grad som möjligt efterlikna djurets naturliga miljö. Det leder till att djuren kan bete sig mer naturligt och bidrar samtidigt till att besökaren får en djurvänligare upplevelse och synsätt. En bra anläggning erbjuder dessutom miljöberikning även utanför djurvårdarens ordinarie arbetstid, och gör inte djuren så beroende av personal för underhållning, stimulans eller aktivering.