Start/ Bristande djurvett

Bristande djurvett

World Animal Protection anser att vilda djur hör hemma i sina naturliga miljöer där de bidrar till sina ekosystem. Vilda djur förtjänar vilda liv.  Särskilt välskötta djurparker kan dock vara betydelsefulla när det kommer till bevarandearbete och utbildning.

World Animal Protection anser att djurparker i första hand ska fokusera på hotade djurarter som ingår i europeiska eller globala bevarandeprojekt och är arter som behöver avel i djurpark (ex situ-bevarande) och där det också är fullt möjligt att ha hög djurvälfärd. Djurarter som passar i vår nordliga miljö bör prioriteras. Oavsett om djuret är vildfångat eller fött i en djurpark och därmed ”socialiserat” är vilda djur inte tama och anpassade till en konstgjord miljö. Därmed kommer djurparkslivet för vilda djur alltid att innebära någon form av begränsning och kan också påverka deras välfärd negativt.

Målet med bevarandeprojekten bör vara att djuren återförs till det vilda inom en överskådlig tid. Ytterligare djur ska inte tas ifrån det vilda och placeras på djurpark. Enbart i extrema undantagsfall kan det vara acceptabelt att ta in ett vilt djur till djurparker och vilda djur ska inte hållas i djurpark enbart i kommersiella syften.  

imgimg

Vilda djur förtjänar vilda liv.

img

World Animal Protection vill att Svenska Djurparksföreningen:

- Tar fram en offentlig policy om, och håller en transparent kommunikation kring, avlivning av unga, friska djur. Djur är viktiga, varje individ, och har rätt till goda liv. Därför vill vi att Svenska Djurparksföreningen har som standard att i mesta möjliga mån låta djurindivider leva fullgoda liv. Alla djur måste inte ingå i avel eller bidra rent genetiskt. Men alla djur en djurpark sätter till världen bör få chansen till ett helt liv.

- Samlar och synliggör den forskning och bevarande (i det vilda och på djurparker) som görs. Små djurparker har sannolikt inte lika mycket resurser som stora djurparker. Då kan det vara intressant för föreningen att se över möjligheter till någon form av forskningsverksamhet inom djurparksföreningen som kan komma samtliga djurparker till godo, i synnerhet om det kan utveckla deras djurhållning i positiv riktning.  

- I allt större utsträckning involverar nationellt hotade arter (stora som små) i sin verksamhet, exempelvis arter som är upptagna i svenska åtgärdsprogram. Djurarter som är svårare att ge tillräcklig välfärd (exempelvis delfiner, människoapor, elefanter), kan behöva fasas ut till förmån för djurarter som har stort eller större bevarandebehov och dessutom kan trivas i djurparksmiljön och i klimatet. Här ser vi gärna att föreningen tar fram en långsiktig plan (om en sådan inte redan finns).

- Årligen presenterar den samlade utbildningsverksamhet som medlemsparker bedriver.

-Presenterar tydliga riktlinjer för god djurhållning, som innebär att djurindivider kan få leva så nära en naturlig tillvaro som möjligt i fråga om exempelvis gruppkomposition, berikning av tillvaron, inredningen i anläggningar med mera.  

Majoriteten av de djur som idag lever på någon av de svenska djurparkerna kommer att tillbringa hela livet i samma eller annan djurpark. Därmed blir det särskilt viktigt att djuren kan trivas i vårt klimat eller att de kan få stora, artanpassade året runt-anläggningar som håller hög kvalitet och är utformade efter djurets behov. Välmående djurindivider är en förutsättning för välfungerande bevarandeprojekt.

World Animal Protection vill därför att:

- Djurparker som håller sig med vita tigrar, som inte heller ingår i ett bevarandeprogram, upphör med avel och låter tigrarna leva färdigt sina liv. Därefter ska djurparken antingen ge en annan befintlig djurparksart en större bostadsyta, eller hålla amurtiger inom EEP-projektet. Vita tigrar är en färgvariant och ingen egen underart. De är ofta både inavlade och “korsade” med olika underarter och det finns alltså inga bevarandeskäl över huvud taget i att hålla vita tigrar.  

- De djurarter som tillbringar en betydande del av sin tid, hela dygnet eller till och med flera år, i inomhusanläggningar, får (om det inte redan har skett) en omfattande renovering för att ges tillräcklig yta, miljöberikning eller andra viktiga inslag som just den arten behöver.  

- De djurparker som erbjuder närkontakt med (klappa eller fotograferas med) vilda djur upphör med sådan verksamhet. Det är inte helt tryggt eller säkert för vare sig djur eller människor, vuxna som barn, och kan dessutom bidra till en skadlig efterfrågan på närkontakt med fler och andra djurarter även under utlandsresor – exempelvis till länder med bristfälliga djurskyddslagar eller djurhantering, eller där djur skoningslöst hämtas från det vilda för att klappas på av främmande människor.

- Att de djurparker som använder djur i föreställningar upphör med detta. Föreställningar med vilda djur går inte att förena med modernas djurparkers uppdrag eller naturvårdsbudskap. Ur ett djurvälfärdsperspektiv är shower tvivelaktiga i synnerhet om de innebär onaturliga rörelser för djuret, störande ljud eller risk för skador eller närkontakt med besökare. Att däremot visa upp hur man kan aktivera djurparksdjur mentalt och fysiskt, det vill säga visa miljöberikningar, och samtidigt lära ut om djurets artspecifika beteenden, egenskaper eller behov av bevarandeinsatser – är förenligt med moderna djurparkers uppdrag och ett viktigt kommunikationsarbete.  

- Att djurparker alltid utformar visningsanläggningar efter djurets behov. Besökarens önskan om att alltid kunna se alla djur får aldrig någonsin gå före djurets rätt till en för arten anpassad anläggning.  

En djurparksanläggning ska i så hög grad som möjligt efterlikna djurets naturliga miljö. Det leder till att djuren kan bete sig mer naturligt och bidrar samtidigt till att besökaren får en djurvänligare upplevelse och synsätt. En bra anläggning erbjuder dessutom miljöberikning även utanför djurvårdarens ordinarie arbetstid, och gör inte djuren så beroende av personal för underhållning, stimulans eller aktivering.  

FAQ

Vad anser World Animal Protection om djurparker?

World Animal Protection anser att vilda djur är vilda.Djurparker har ett ansvar för att ge vilda djur goda liv. De har sina naturliga behov och ska inte underhålla människor:

• Se men inte röraVilda djur är inga leksaker eller gosedjur. Om du kan komma så nära vilda djur att du kan röra vid dem, rida på dem, ta en selfie med ett djur, eller om djuren gör konster som är onaturliga för dem i en show, så har de förmodligen genomlidit en brutal träning för att lyda. Att se vilda djur uppträda är inget nöje.

• Var en del av lösningenSe till att skaffa information om djurparker och bidra inte till att vilda djur utnyttjas.

Varför kritiserar ni djurparker – är de inte viktiga för att bevara utrotningshotade djur?

World Animal Protection är inte mot djurparker utan mot dålig djurhållning oavsett verksamhet eller industri. Vi inser att djurparker kan spela en viktig roll för bevarande av hotade vilda arter, om de sköts korrekt med respekt för djuren (se policy för djurparker nedan). Djurparker bör inte träna vilda djur att bete sig onaturligt och förnedrande, för att de exempelvis ska bli lätta att använda som fotorekvisita, riddjur eller för att besökare ska kunna ta på och hålla dem.

Är inte några av de här aktiviteterna bra för att djur i fångenskap ska få stimulans så att de mår bättre?

Djurparken måste säkerställa att alla vilda djur i fångenskap får den stimulans som är nödvändig för bästa möjliga psykiska och fysiska välmående. Det får aldrig innebära ett onaturligt beteende och förnedrande aktiviteter som sänder ut ett felaktigt budskap om vilda djur till djurparksbesökare eller medför negativa effekter för djurens välfärd.

Djurparker är ju inga cirkusar – de är väl ändå mer ansvarsfulla?

Oavsett om anläggningen kallar sig djurpark eller cirkus kan de negativa effekterna för djuren såsom stress vara desamma. Sverige finns inga cirkusar med vilda djur, men däremot finns underhållning med delfiner på en av Sveriges största djurparker. Det kan handla om för fysiska begränsningar, stress och rädsla. För exempelvis delfiner kräver cirkusliknande föreställningar onaturliga rörelser som kan skada dem. Mat används också under föreställningarna som belöning vilket kan innebära att delfinernas kosthållning rubbas, när de styrs att äta under shower snarare än när de är hungriga.

Handel med vilda djur är ett känt hot mot djurens välbefinnande, folkhälsan och ekonomier, oavsett hur vilda djur säljs. Förutom risken för folkhälsa och bevarande av vilda djur känner de vilda djuren stress, spänning, rädsla och smärta och lider oerhört av detta.

Ni säger att vilda djur hör hemma i naturen – så varför är ni då inte för att alla djurparker avskaffas?

Vår ståndpunkt är att vilda djur bäst bevaras i naturen, men när det finns ett behov av att de placeras i fångenskap i antingen en ansvarsfull djurpark eller fristad, bör detta göras för att de individuella djuren ska få leva goda liv. Att skilja mellan god och dålig praxis är dock inte lätt. Givetvis stöder vi inte djurparker eller någon annan anläggning som försöker gömma sig bakom en bevarande-etikett. Men vi inser samtidigt att för att lyckas bevara arter för återintroduktion i naturen, kan det i vissa fall krävas uppfödning i fångenskap även om det inte är en optimal lösning för djuren.

Vad anser ni är typiskt för en dålig djurpark?

Om man inte vill besöka dåliga djurparker, finns det flera varningssignaler att vara vaksam på. Det handlar om djurparker i hela världen som tillåter besökarna att:
• rida på, röra vid och bada med vilda djur
• hantera vilda djur som fotorekvisita
• se vilda djur uppträda i cirkusliknande shower
• se djur i kläder eller uppvisningar som är onaturliga

What is Lorem Ipsum?

Lorem Ipsum is simply dummy text of the printing and typesetting industry. Lorem Ipsum has been the industry's standard dummy text ever since the 1500s, when an unknown printer took a galley of type and scrambled it to make a type specimen book.

What is Lorem Ipsum?

Lorem Ipsum is simply dummy text of the printing and typesetting industry. Lorem Ipsum has been the industry's standard dummy text ever since the 1500s, when an unknown printer took a galley of type and scrambled it to make a type specimen book.